torsdag 26 april 2012

Blomster

Det här skulle kunna vara ett tanttecken, men skenet bedrar...

Jag har köpt en hel massa billiga plastblommor på Dollarama idag (Canadas egen dollar store) 


Dock är inte avsikten med mitt inköp att dekorera hemmet, riktigt så långt har jag inte kommit i min tantifiering ännu. (Även om jag gillar pelargoner - äkta då. Vilket egentligen är helt orelaterat till mina plastblommor men mycket relevant för en tant.) Nope, nej, blommorna ska jag ha till ett litet projekt ser ni, vad det blir kommer jag förhoppningsvis blogga om...

onsdag 25 april 2012

Damernas detektivbyrå


Jag hittade ju de två första böckerna om Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith för en billig peng på Myrorna just innan resan och hann faktiskt läsa ut båda böckerna på flyget hit. De är nämligen ganska korta och lättlästa (och så är jag en snabb läsare också). Jag tyckte mycket om böckerna och det var en alltigenom trevlig läsupplevelse.

Damernas detektivbyrå

Mma Ramotswe är inte vilken kvinna vem som helst. Hon är Botswanas första kvinnliga privatdetektiv, faktiskt Botswanas första detektiv över huvud taget. 
Precious Ramotswes metoder är en smula okonventionella, men med klokhet, sunt förnuft och fenomenal förmåga att få folk att öppna sig hjälper hon vanliga människor med deras bekymmer. Förlupna äkta män, försvunna barn, falska pappor och stulna bilar - inget är för stort eller smått för Mma Ramotswe. 


Giraffens tårar

Mma Ramotswe är en lyckligt lottad kvinna. Livet är gott och hennes detektivbyrå är en succé. Som Botswanas första kvinnliga detektiv har hon fullt upp med att hjälpa människor med problem, och hon gör det oftast till allas belåtenhet. Men ibland är det svårt att avgöra om sanningen kommer att lösa klientens bekymmer. Att leva i ovisshet kan vara en välsignelse. I Giraffens tårar löser Mma Ramotswe gåtan med den försvunne amerikanen samtidigt som hon låter sin assistent Mma Makutsi undersöka vad slaktarens hustru döljer. Dessutom får förlovningen med Botswanas bäste mekaniker, J.L.B. Matekoni, oanade följder...

Böckerna räknas nog som deckare, men det här är inte några spänningsdeckare, även om de innehåller mysterier och död. De är istället väldigt mysiga och underfundiga böcker med härliga beskrivningar av Botswana, mycket värme och humor. Det finns hittills tolv böcker i serien och det tycker jag är bra, jag vill nämligen ha mer!

Ett extra plus är också, trots att det kanske är ytligt, de fina omslagen.

Väl spenderade 30 kronor!

tisdag 24 april 2012

Kultur

Mannens kusin Noura frågade här om dagen ifall jag vant mig vid kulturen. D.v.s den arabisk-muslimska. Jag är redan ganska van, dels efter ett år med mannen och dels efter min Spanien-vistelse, då mycket liknar medelhavskulturen och jag dessutom umgicks endel i sådana kretsar. Det finns dock några saker jag har lite svårare för.

1. Kladdig mat. Ok, det här med att äta med händerna har jag generellt inga problem med. Men det är då vi pratar om att äta med de tre ätar-fingrarna; tumme, pekfinger och långfinger på högerhanden. Jag kan till och med sträcka mig till att kladda ner ringfingret. Men så kommer vi till det här med att rensa kyckling och samtidigt äta. Jag är nog bortskämd och fin i kanten, men jag rensar kyckling innan jag äter eftersom det är så kladdigt annars. Jag är inte van att simultanäta under rensning. Av samma anledning uppskattar jag inte kycklingklubbor särdeles mycket, trots att det är gott. Jag skyller det här på mormor och mina föräldrar som lärt mig att äta "fint".

Jag lär mig det arabiska språket

2. Arabiskan. Jag känner mig lite ledsen och dålig för att jag inte kan kommunicera mer. Jag förstår nästan ingenting och även om människorna här är snälla och översätter till engelska/pratar engelska ibland så känns det ändå rätt jobbigt faktiskt. Jag måste verkligen skynda mig att lära mig prata tills nästa gång. Det får bli intensivkurs med mannen i sommar.

3. Spontaniteten. Ok, det här kanske inte är en kulturell grej så mycket som en manlig. Men det är lite störande att allt måste hända NU. Att man som tjej vill ha några sekunder att välja skor efter komfort, situation och och matchning med övrig outfit finns det liksom inte utrymme för, för när man är färdig sitter den manliga befolkningen redan i bilen och ser stressade ut (med totalt missmatchande skor...)

måndag 23 april 2012

Namn

Mannens gifta bröders fruar heter Rana och Hanan. Jag heter som bekant Anna.

Ingen press eller så, men man tycker ju att de två singelbröderna som finns kvar rimligtvis borde försöka hitta partners med matchande namn...

fredag 20 april 2012

Busy, busy

Galet vad fort tiden går, det är redan fredag. Här borta i Niagara Falls är jag mest upptagen med att äta cirka hundra ggr om dagen, gulla med mannens brorson, bli lite trött i hjärnan av allt tjattrande på arabiska som jag inte förstår, konstatera att vattenfallen är finast på morgonen och njuta av vädret.



Det är varmt och soligt med lite lätta moln. Eftersom jag är så ljus och inte har sett solen på flera månader har jag såklart lyckats bli lite röd på näsan. Det är priset man får betala.

Egentligen har jag nog massor att blogga om, men jag orkar inte.

måndag 16 april 2012

arabiskt

Åt baba ganoush och bröd till kvällsmat igår. Jag älskar arabisk mat (så länge det inte blandas in några bönor) och vi äter ju rätt mycket sådan hemma. Men igår insåg jag att det nog blir två veckor med övervägande arabisk mat den här resan. Min första tanke är "mums" den andra "hjälp jag kommer bli tjock!"

Mellanöstersk artighet i matsammanhang innebär förresten en komplicerad dans av ta lite mer-trugande-spelad storbjudenhet-och mer trugande. Ett definitivt nej accepteras inte. Som svensk, och i det här fallet opåverkad av min mormor, frågar jag endast en gång om gästen vill ha/påfyllning/ får jag då ett nej frågar jag inte igen. Jag kan också bli irriterad när jag tackat nej till någonting och blir tillfrågad om det igen. Det här kommer att bli en svår balansgång mellan att bli övergödd och inte verka alltför oartig.

söndag 15 april 2012

Taxi, taxi

I taxin på väg till flygplatsen frågar taxichauffören vad mannen heter. Jehad svarar han. I sin kommunikation med många svenskar uttalar han dock ofta sitt namn Jee-had med samma uttal som i "ge mig fjärrkontrollen" eftersom folk annars brukar ha svårt att uppfatta hans namn, som korrekt bör uttalas med samma tonande j-ljud som i engelskans jeans. I alla fall...Taxichauffören börjar då småskratta och berättar hur tokigt hans kollegor på bokningen fått till det, då de skrivit att beställaren hette Jihad. "Och jag tänkte ba whaaaat? Jihad liksom...?"

Vi hade inte hjärta att göra honom generad och berätta att Jehad/Jihad faktiskt är samma namn och att bara stavningen skiljer, eftersom det arabiska ljudet ligger någonstans mellan e och i på svenska.

lördag 14 april 2012

Oh, Canada

I morgon åker vi ner till Stockholm och på tisdag vidare mot Canada. Ingen direkt resefeber ännu. Bara lite packningsfrustration. Jag är nämligen kass på att packa. Drömde till och med mardrömmar om det inatt. Jag var tvungen att packa allt på en kvart. Det hade inte gått i verkligheten. I verkligheten måste jag skriva en lista och ha flera timmar på mig att fundera, plocka i och plocka bort. Det är ytterst frustrerande. Mannen har inte ens börjat packa vilket stressar min kontrollfreakshjärna en aning. Han funderade dessutom ifall han skulle följa med några kompisar till simhallen för några timmar sedan. Snacka om avslappnad!

Bildkälla
En ganska rolig sak hände förresten igår. Jag var och handlade och ville göra mig av med lite mynt. Plötsligt säger kassörskan "Nej, den här vill vi inte ha." Jag tittar på myntet i fråga, till storleken påminner det om en enkrona, men det är en 25 centare från Canada! Hur stor är sannolikheten för att man råkar få ett kanadensiskt mynt bara sådär utan att veta om det.

Bra att jag ska till stället där jag får användning för det.



fredag 13 april 2012

Fabulösa Fredag

Fredag igen och resefebern börjar sätta in mer och mer. Dock är den inte så farlig än. Det kommer väl mer snart. Känner mig nästan oroväckande lugn, jag som alltid klättrar på väggarna annars.

I veckan är jag hur som helst tacksam över:

* Min nya lila resväska. Bra med annan färg än svart, så blir den lättare att hålla reda på.

* Att studier och sådant känns någotsånär under kontroll såhär inför resan.

* Att jag har världens bästa syster som tar hand om min katt medan jag reser.

* Enligt uppgift är vädret i Niagara Falls, Ontario, Canada jättefint. Det bådar ju gott. Hoppas att det håller i sig.


* Reselitteratur. Sprang förbi på Myrorna idag och köpte några bättre begagnade böcker för 15 kr styck. Jag är nöjd. Annars tycker jag att Myrorna är väldigt dyrt för att vara secondhand och handlar hellre på Röda Korset. Bara sådär för att informera.

* Jag köpte stödstrumporna! De verkar efter en snabbprovning (så snabbt man nu kan krångla på och av stödstrumpor) farligt sköna.

* Jag fick VG på min essay i engelsk litteratur. Det känns bra.

Vecka 36

Passade på att läsa ut den kritikerrosade och ombloggade (ja, författaren är ju syster till en framgångsrik bloggare) Vecka 36 av Sofie Sarenbrant när jag satt på bussen efter att ha lämnat av vår katt hos syrran i Skellefteå. Det var mörkt och jättedimmigt utanför bussen så det var lite läskigt läsning, faktiskt. Normalt sett så läser jag ju inte så mycket deckare, men man måste ju variera sig lite ibland. Dessutom fick man boken som medföljande present till en tidning.

Bild och boktext lånad fr. bokus
Sommarsäsongen i det lilla fiskeläget Brantevik är över för den här gången. För familjerna Winter och Malm har det varit en regnig semestervecka och stämningen är inte på topp. De bästa vännerna Johanna och Agnes är båda gravida och inom några få veckor kommer de att vara mammor.
I ett försök att ändå avsluta vistelsen på ett bra sätt bestämmer sig paren för att gå och sjunga karaoke på den lokala hamnkrogen. Men något går fruktansvärt fel och på morgonen när de andra vaknar är Agnes borta.
Agnes försvinnande blir veckans stora nyhet och polisen och media arbetar var och en på sitt håll för att finna en lösning på gåtan. Men det blir en kamp mot tiden och allt tar en oväntad vändning när en död kvinna hittas uppspolad på en strand ...


Jag störde mig litegrann på alla typiskt svenska referenser så som foppatofflor och Engla-mordet, men utöver det är jag mycket nöjd. Spännande läsning! Jag hade kanske föredragit ett mer slutet slut, men å andra sidan har jag ingenting emot att läsa en uppföljare för jag vill definitivt läsa mer av Sarenbrant. Det är ett bra betyg!

måndag 9 april 2012

Repris

Idag var Filippa förbi och vi tillverkade tillsammans en ny version av denna tavla.







































Hon blev nämligen förtjust i min när hon var här en gång och behövde en egen =) Dock tog jag ingen bild på den nya, vilket kanske är lika bra, för den blev irriterande nog bättre än den första...

söndag 8 april 2012

Fånge i hundpalatset

Läste ganska nyligt ut Fånge i hundpalatset av Martina Haag. Jag gillar hennes böcker, man får alltid skratta. Jag tror att hennes böcker är perfekta för sådana som inte hinner läsa eftersom de är så lättsamma och merparten av dem är krönikesamlingar. Perfekt för småbarnsföräldrar både tidsmässigt och för igenkänningskomiken. (Antar jag, jag är ingen småbarnsförälder)



Fånge i hundpalatset är (nästan) lika Martina-rolig som hennes andra böcker. "Han är hunden som får alla andra hundar att framstå som en liten medvetslös hamster inbäddad i bubbelplast längst in i en sammetsask."
Däremot kan jag inte relatera till de lite mörkare kapitel som handlar om Martinas tonårstid. Det där med att tjuvröka, försöka passa in i det tuffa gänget och snatta känns helt främmande för mig. Jag måste ha haft en väldigt enkel tonårstid...Sen är jag väl inte heller så förtjust i att hon i den här boken dissar min älskade Pettson, men allt roligt, t.ex. när hon vill smygoperera sin man i hjärnan, uppväger det.

lördag 7 april 2012

Bra service

Åh, den underbara svenska vården!

Broshan Imad (alltså mannens bror) har en längre tid (hela livet?) endast haft en fungerande näsborre. I dagarna blev han förkyld och igentäppt i den andra näsborren. Han bestämde då att det var dags att gå till sjukhuset och ta reda på vad han ska göra för att kunna andas som en normal människa. D.v.s. genom båda näsborrarna. Han fick det oerhört hjälpsamma rådet "Du kan ju andas genom munnen!"

Nähä?

fredag 6 april 2012

Fabulösa Fredag

Den här veckan gläds jag åt

* Att jag faktiskt kan läsa och skriva en del arabiska ord. Ok, att det är på bebis-nivå, men ändå.

* Min roliga familj. Min mamma hade i veckan ångest över att ha stuckit ett järnspett i en myrstack för att ta död på dem. Min pappa säljer konstiga hemmagjorda stråkar (alltså till instrument) till överexalterade schweiziskor och bygger bord av bilrattar.

* Inplanerad tjejkväll med Filippa.

* Hela min vänskap med Filli överhuvudtaget, är så glad att jag hittat henne.

* Min mans fantastiska ugnspotatisar! Mums.

* Billigt godis såhär i påsktider.

* Vi åker snart, snart till Canada.

* Kontakten med mina finisar som jag delade hus med i Madrid.

* Allt plugg jag gjort undan i veckan. Känns som att jag åstadkommit något. Också bra att några poäng rapporterats in och att en kurs alldeles snart tar slut.

* Beskedet om återbetalning i min deklaration.

onsdag 4 april 2012

störd de luxe

Ett tecken på hur störd jag är. Störd eller helt normalt svensk, kanske. I alla fall; jag skulle till posten idag. Där fanns, som på de flesta postserviceställen, en sån där kölappsapparat. När jag kom in tog jag alltså, som sig bör, en kölapp. Efter att ha tittat på den insåg jag att nästa nummer var mitt. Bara det att det stod två utländska män där och hade format någon slags löst sammanhållen, provisorisk, oorganiserad kö. Att de var utländska baserar jag alltså inte på deras hudfärg, utan det faktum att de helt bortsett från kölappssystemet och sedan inte köat "som man ska". Osvenskt och rebelliskt så det förslår.

Eftersom jag är en liten, svensk tant tyckte jag att det var för pinsamt att enligt kölappssystemet tränga mig före männen, samtidigt ville jag inte heller befinna mig i en pinsam "ehehe-du var nog före mig-situation". Så jag lämnade posten och gick och handlade ett knippe tulpaner istället, för att återvända till posten när faran, så att säga, var över.

Hur störd får man bli?!!

I övrigt, på tal om svenskhet, kan man läsa den här artikeln och se om man känner igen någon av personerna.

tisdag 3 april 2012

Utbildningsradion

Ytterligare ett tecken på att jag så sakteliga håller på att förvandlas till en tant; jag har skrivit en arg insändare. Eller, nästan i alla fall. Jag skrev ett mail till Utbildningsradions kundtjänst. Roande mig nämligen med att se det första avsnittet av det intressanta, nya programmet Prata Arabiska på ur.play och blev så himla irriterad.

Programledaren intervjuade en doktorand i arabiska, en svensk kvinna och frågade om hon kunde arabiska!! Alltså! Om man är doktorand i arabiska och tidigare i samma program pratat om sitt masterarbete som handlade om arabiska läromedel, så är det väl en förutsättning att man faktiskt kan arabiska. Stackars doktoranden fick förklara detta för programledaren. Jag skämdes.

bildkälla













Bilden kommer från programledarens tidigare UR-program, Rena Rama Arabiskan. Också ett jätteintressant program - i teorin. I praktiken mest en programledare som inte verkade kunna kommunicera tillfredsställande med dem hon intervjuade och mest tycktes vilja lyssna på sin egen röst.

Jag älskar språkprogram, jag gillar UR jättemycket, men de skulle faktiskt kunna anställa lite mer kompetent folk. (Ett hett förslag torde vara min man, hehe.) Nä, men allvarligt någon slags professionalism tycker jag ändå att en programledare för ett samhällsutbildningsprogram måste uppvisa.

Men jag är som sagt en tant. 


måndag 2 april 2012

Tips

Okej, i brist på annat kan jag komma med lite tips.

Jättebra:
Alltså, som tjej måste man ju en gång i månaden köpa en viss sorts hygienartiklar. Om man nu inte är en såndär miljövänlig hippe-typ med en återanvändningsbar mens-kopp. Som jag förövrigt har hört mycket gott om.

Men i alla fall, om man inte är det och köper bindor kan jag rekommendera Icas egna. Så himla bra. Bättre än märkesbindor (Always och Libresse) eftersom priset är trevligare.

De är så billiga att man nästan tror att förslaget om subventionerade bindor slagit igenom.





Och sedan en varning:
Våtservetter är en bra grej att ha med sig i väskan ifall man möter på något äckligt kladdigt, får för sig att äta utan att ha möjlighet till handtvätt, eller blir tvungen att skaka hand med Cykel-Göran (autentiskt exempel från mitt eget liv) vilket är en referens av typen som bara Kalix-bor förstår.

Våtservetter = bra grej. Så jag köpte Apoktekets egna våtservetter.

Enstycksförpackade och oparfymerade. Bra, tänkte jag. Oparfymerade låter ju hudvänligt och fint. Vad Apoteket inte nämnde i sammanhanget var att oparfymerade i själva verket betyder "så stark alkoholdoft att man storknar". Förmodligen kan man inte använda dem i en bil med alkolås utan att riskera körförbud.

Alltså, de fungerar ju i övrigt, men jag står inte ut med lukten.