Kultur

Mannens kusin Noura frågade här om dagen ifall jag vant mig vid kulturen. D.v.s den arabisk-muslimska. Jag är redan ganska van, dels efter ett år med mannen och dels efter min Spanien-vistelse, då mycket liknar medelhavskulturen och jag dessutom umgicks endel i sådana kretsar. Det finns dock några saker jag har lite svårare för.

1. Kladdig mat. Ok, det här med att äta med händerna har jag generellt inga problem med. Men det är då vi pratar om att äta med de tre ätar-fingrarna; tumme, pekfinger och långfinger på högerhanden. Jag kan till och med sträcka mig till att kladda ner ringfingret. Men så kommer vi till det här med att rensa kyckling och samtidigt äta. Jag är nog bortskämd och fin i kanten, men jag rensar kyckling innan jag äter eftersom det är så kladdigt annars. Jag är inte van att simultanäta under rensning. Av samma anledning uppskattar jag inte kycklingklubbor särdeles mycket, trots att det är gott. Jag skyller det här på mormor och mina föräldrar som lärt mig att äta "fint".

Jag lär mig det arabiska språket

2. Arabiskan. Jag känner mig lite ledsen och dålig för att jag inte kan kommunicera mer. Jag förstår nästan ingenting och även om människorna här är snälla och översätter till engelska/pratar engelska ibland så känns det ändå rätt jobbigt faktiskt. Jag måste verkligen skynda mig att lära mig prata tills nästa gång. Det får bli intensivkurs med mannen i sommar.

3. Spontaniteten. Ok, det här kanske inte är en kulturell grej så mycket som en manlig. Men det är lite störande att allt måste hända NU. Att man som tjej vill ha några sekunder att välja skor efter komfort, situation och och matchning med övrig outfit finns det liksom inte utrymme för, för när man är färdig sitter den manliga befolkningen redan i bilen och ser stressade ut (med totalt missmatchande skor...)