För det första kan vi ju snacka om det här med niagarafallen. Strömmande, fallande vatten liksom. Men så himla imponerande tyckte jag nog inte att de var.
På andra sidan vattnet ses AMERIKA.
Här är det större av fallen.
Man kan stå jättenära kanten om man vill. Tydligen brukar livströtta människor hoppa utför den också. Några självmord per år. Missförstå mig inte, de var inte värdelösa och det känns kul att ha sett dem, men eftersom de ligger mitt i smeten med en jätteturistig gata alldeles nära och ljussätts i regnbågens alla färger på kvällen så känns de lite...konstgjorda och kommersiella. Det hade varit mer imponerande att springa på dem i naturen tror jag. I och för sig kanske det blir en större upplevelse om man åker med de där båtarna som kör omkring alldeles nedanför, men det tyckte jag var att kasta pengarna i sjön. Bokstavligen!
Stan i övrigt består mest av motell och blippetibloppiga turistställen med helt sjukt dåliga vaxdockor som inte överhuvudtaget ser ut som de kändisar de föreställer (av skyltningen att döma) spelarkader och sådant. Sådant kanske är kul för vissa men jag är ingen tävlingsmänniska på det sättet, jag är mer en akademisk tävlingsmänniska som gillar att få bättre tentaresultat än andra. (Nörd)
Nä, det bästa med resan var utan den minsta tvekan att träffa mannens släkt, omgivningen var liksom inte så viktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar