Transylvania

Igår fick jag besök av vår granne som bor på våningen ovanför. Hon den där gamla, polska, lite knasiga hoarder-tanten. Mannen kallar henne för Transylvania, Moldavia, Pennsylvania och allt möjligt eftersom han aldrig kommer ihåg vad hon heter, han har åtminstone rätt i att hennes namn slutar på -ania.

Hur som var Transylvania ilsken på sin pojkvän (om man nu kallar det så när man är över 65) och ville prata av sig lite om hur hon slängt ut diverse bråte tillhörande honom i trapphuset. Det var någonting om att han placerade sina tidningar på platser de inte hör hemma, bland annat. Efter den svadan bjöd hon in sig själv att gulla med vår katt och babbla om allt möjligt. Snygga studenter, fotboll och jag vet inte vad.

Alltså, rent bokstavligen jag vet inte vad. Jag har så himla svårt att förstå vad kvinnan säger. Det är tur att hon är så pratsam så att man bara behöver lyssna och nicka lite ibland. Eller, om samtalet tryter påminna henne om vinterns toalettrenovering, vilket alltid får henne att gå igång om hur hon minsann hade så fin toalett som hon skött om i trettio år och hur den absolut inte var i något renoveringsbehov. Ja, hon är till och med så upprörd över det att hon, i vintras, när mannen mötte henne ute och pratade om hur snön som kommit inte blivit bortskottad direkt drog paralleller till den dåliga hanteringen av toalettrenoveringen och uttryckte att det var "precis samma sak".

Det stör mig dock oerhört att jag inte förstår mer än ca 50% av vad Transylvania säger. Jag som alltid berömt mig om att förstå konstiga dialekter och brytningar. Som den gången då jag och en f.d. klasskompis från spanskan träffade på en distanskursare som varit med på studieresan till Alcalá de Henares. En man med väääääärldens grötigaste skånska. Skåningen fick av min väluppfostrade, sociala vän standardfrågan i artighetskonversationer "Hur är det med dig?" Varpå han på grötigaste skånska svarar "Mijn faorrr dåog jou nyjligein åo sejn haode jao diarrrrrrei i tvåo veckoarrrr åo gick nejrrr tjuogåo kilåo..." Det blev liksom lite konstigt när min kompis inte riktigt förstod vad han sa och ungefär svarade "Jaha, vad trevligt". Jag höll på att dö när vi gått därifrån och jag "översatte" att han berättat om dödsfall i familjen och veckolånga diarrer. (Alltså, vem berättar för övrigt sådant?) (Sen kan man ju fråga sig varför jag inte deltog i ovanstående konversation, men jag är helt enkelt inte lika artigt lagd.)