Igår slösade vi vår tid. Vi hjälpte nämligen mannens bror att fylla i papper för visumansökan för att komma och hälsa på oss. Ja, för eftersom han har palestinskt medborgarskap, vilket ju räknas som att vara statslös, måste han ha visum för att överhuvudtaget kunna resa någonstans. Något som vi Schengen-europeer i det närmaste aldrig behöver bry våra små hjärnor med.
Bara att söka visum överhuvudtaget är ju krångligt så det förslår, men med sin ansökan skulle mannens broder dessutom vara tvungen att skicka med en blankett om sin familj. En blankett där det nu står att hans mor och en av hans bröder bor i Canada och att två av hans bröder bor i Sverige. Underförstått: De har bosatt sig i sina nya hemländer genom asylansökan på plats. Då spelar det alltså ingen roll att killen i fråga bor i Arabemiraten och där har ett välbetalt jobb som han vill återvända till efter besöket, han antas ändå bara vilja flytta illegalt till Sverige. Man kan alltså anta att hans visumansökan inte kommer att gå igenom.
Förstår ni hur glad jag är att mannen fick svenskt medborgarskap i februari i år så att vi kan resa utan att han ska behöva visum överallt och sedan ändå fastna i passkontrollerna när kontrollanterna förvånat (alltid förvånat) undrar vad "statslös" betyder.
Ibland blir man lite trött på världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar