Positivt tänkande

Ok, jag hade egentligen tänkt ta med denna punkt på min fabulösa fredagslista, men så blev det inte av att jag skrev någon sådan i fredags, så det får bli ett helt vanligt inlägg om positivt tänkande istället.

Vi har fått myror! Igen! Horder av dem invaderar vårt kök. Och det är bra.

Bra? Ja, alltså, det är klart att jag helst velat ha en lägenhet fri från myror, det hade ju varit det optimala. Men det som faktiskt är rätt positivt med just den här myrinvasionen är att det till skillnad från förra gången det hände inte handlar om stora, äckliga pissmyror (skogsmyror?) (Alltså, pissmyrorna var inte lika stora som bilden antyder, men jag var nog ganska traumatiserad när jag ritade den förrförra sommaren) Den här gången är myrorna av den där pyttelilla, svarta modellen. Jag kan hantera det. Jag kan mosa ihjäl dem med fingret utan att kräkas eller dö av skräck. Äckliga blir de inte förrän de uppnår ett visst antal per kvadratcentimeter. Jag tror gränsen går någonstans vid 3-5 st. Det har säkert att göra med ögats förmåga att uppfatta antalet utan att behöva "räkna".

Hur som helst är det mest positiva med den här myrinvasionen faktiskt att tanken på att flytta ifrån den här lägenheten inte känns så jobbig längre. För vi ska faktiskt flytta och det har känts lite drygt, speciellt som vi flyttar ut i tomheten. Vi blir hemlösa. Nä, det blir vi inte. Inte riktigt. Men vi ska flytta till huvudstaden och alla vet ju hur bostadssituationen ser ut där, plus att jag faktiskt älskat den här lägenheten. (Bortsett från de extra hyresgästerna då.) Till att börja med kommer vi i alla fall att flytta in hos mannens bror. Sen får vi se om vi kanske, eventuellt får ett eget boende lagom till pensionen. Men jag är optimistisk. Vi slipper i alla fall myrorna.