1 månad

Nu när Ubaidah blir två månader i morgon är det väl kanske faktiskt dags att jag postar det jag skrev om/till honom för en månad sedan (dagen innan han blev en månad, alltså, 26 november) så att jag är lite i mer i fas...

---------------------------------------------------------------

Bejbi, bejbi, jag kan inte fatta att du redan funnits hos oss här på utsidan en månad! Tiden har bara flugit förbi.

Tre dagar gammal

Hittills har du betett dig exemplariskt, om vi bortser från det där med att du inte behagade komma ut förrän en vecka efter utsatt tid förstås. Du brås såklart på din tidsoptimistiske far. Det gör såklart ingenting att du kom sent, huvudsaken är att du är här nu. Vi är så många som älskar dig redan. Din mormor och din tant Maggan var här och gullade med dig i helgen (så mycket att ammo [farbror] Imad nästan blev svartsjuk) och din pappa glömmer aldrig att pussa dig godnatt varje kväll.

Ditt namn Ubaidah passar dig jättebra och har visat sig vara ett ypperligt namn att sjunga. Din mormor lobbade för några andra namn där ett tag, men hon verkar också vant sig nu. Det var dock hon som postade det där namn-pappret till Skatteverket, så om du helt plötsligt visar dig heta något annat så vet vi vem vi ska skylla på...

Du är blond som ett gullefjun, även om du senaste veckan har blivit en liten flintis. Tack vare mitt google-föräldraskap behövde jag inte ha panik över det så värst länge, det är tydligen helt normalt.
Vi (mest din pappa) är mycket nyfikna på din ögonfärg och var den ska stanna, just nu skiftar den beroende på ljuset och liknar varken min färg eller hans. Du håller nog snart på att börja le på riktigt, men det har varit stört omöjligt att fånga på bild, där ser du bara ut som en allvarlig tänkare eller en surpuppa. Vuxit har du också gjort, 4 cm på tre veckor är ju inte så illa pinkat, men det är klart, du måste väl växa i dina långa fötter.

Tänkare med hår

Tänkare utan hår

Vi skrattar lite åt de där fötterna här, det är inget illa menat, men du har din pappas form på tårna och spretar med dem likadant som han brukar göra (något jag tycker ser hemskt oskönt ut, men som tydligen ska vara grejen) Du verkar också ha ärvt mitt mellanrum mellan stortån och de andra tårna (som ser ut som små, små katt-trampdynor, det är så gulligt att man nästan dör) vilket din pappa i sin tur skrattar åt.

Du sover rätt bra och din trötta lilla mamma passar också på fast hon egentligen borde plugga, så vi sover mest hela tiden du och jag. Lika bra det, den här månaden november är ändå grå utanför fönstret så vi kan passa på att mysa i vårt lilla ide. Jag är imponerad över att du kan sova dig igenom de högljudda samtal din släkt på din pappas sida för, men det är bra, för du vet, det är inga tystlåtna norrlänningar på den sidan av släkten direkt...

Napp är ungefär det äckligaste du kan tänka dig och du spottar genast ut den med en förolämpad min. Det är helt ok, jag förstod inte heller vitsen med det när jag var liten. Du älskar att bli bytt på och är alltid jättenöjd inne på toa. Renlig kille! Inte kräks du heller värst mycket, mest en liten skvätt i mungipan ibland.

Förlåt att ditt rum fortfarande inte är färdigt och ser ut som ett kaotiskt förråd, vi ska ta tag i det där snart, även om vi vill att du fortsätter sova i samma rum som oss ett tag till. Jag lovar också, inshaAllah, att fixa ihop den där mobilen som jag pratat så mycket om under graviditeten (och till och med engagerat din Tant Linnea i) så du har något att titta på när du lärt dig fästa blicken lite bättre så att du inte blir vindögd och kriminell.

Tack för att just du kom och förgyllde vårt liv! Alhamdullilah!