torsdag 18 december 2014

Om tuppen

Så sitter jag här klockan fyra på natten igen. Vaken. Har helt vänt på dygnet. Inte på grund av bebis som man kanske kunde tro, nope, nej, han sover duktigt, utan på grund av min man, om vi nu ska skylla på någon. Han har varit ledig några dagar och är en sådan person som gärna gör sina projekt på nätterna. Var i detta MIN ursäkt till att stanna uppe på natten ligger har jag inte helt klart för mig.

Själv känner jag mig inte produktiv under någon tid på dygnet överhuvudtaget just nu. Egentligen önskar jag att jag vore en morgonmänniska. Det är liksom lite fint att vara det inbillar jag mig. Alla högpresterande, dukti-duktiga människor verkar vara morgonstund-har-guld-i-mund-typen. Och det ÄR ju faktiskt så att tidiga mornar har mer barakah (= Guds välsignelse, typ, även om det är en fattig översättning eftersom det känns som att svenskan har lite andra associationer av ordet...Nåväl, sidospår.) Jag skäms och känner mig som en Penner, vilket är tyska och betyder ungefär lodis och är ett vanligt förekommande ord här hemma när vi vill beskriva någon som uppvisar sådana kvaliteter. Fråga mig inte varför vi införlivat ett tyskt ord i vår vokabulär. Men det har onekligen en viss schvung. Na, ja...Jag känner mig hursomhelst lite som en karaktärssvag och lite sämre människa när jag är vaken på natten och sover på dagen. Detta trots att jag ju faktiskt sover samma antal timmar som om jag hade sovit på natten, oftast faktiskt färre timmar så det finns egentligen ingen direkt logik i det. Förutom då den där känslan av att jag inte är produktiv just nu, men det känner jag för tillfället dygnet runt. Trots att jag producerat ett alldeles underbart litet barn alldeles nyss och att jag faktiskt (måste jag påpeka för mig själv) producerar mat till honom och pluggar samtidigt, skall tilläggas, så man tycker ju kanske att jag borde ge mig själv lite kredd för det, aber nein.

Morgonmänniska ska man vara, uppe med tuppen. Dock inte den tupp som bor utanför Khalto Salmas (mannens mosters) hus i Gaza för den tuppen verkade ha samma dygnsrytm som jag har just nu.


Det är den tuppen som gör denna bild relevant för inlägget, då denna bild är tagen på balkongen i sagda hus när vi var där i januari 2013. Första bilden på bloggen av mig med hijab för övrigt. Trots att jag ju haft det läääänge (eller ja, allt är ju relativt, men snart 4 år). Jag tänkte skriva något, eller några inlägg om det där med slöjan någon gång (förhoppningsvis snart). Men det har jag iofs sagt förr utan att det blivit något med det. (Som sagt inte så produktiv just nu...)

2 kommentarer:

Lorissa sa...

så jobbigt att inte få sin naturliga sömn eller? Hoppas att det reder sig :)

Mikaela sa...

Så kul att du (trots blogginläggets andra synvinklar på det) har vaknat till liv igen! Heja, vi tycker om att läsa <3