1 månad

Nu när Ubaidah blir två månader i morgon är det väl kanske faktiskt dags att jag postar det jag skrev om/till honom för en månad sedan (dagen innan han blev en månad, alltså, 26 november) så att jag är lite i mer i fas...

---------------------------------------------------------------

Bejbi, bejbi, jag kan inte fatta att du redan funnits hos oss här på utsidan en månad! Tiden har bara flugit förbi.

Tre dagar gammal

Hittills har du betett dig exemplariskt, om vi bortser från det där med att du inte behagade komma ut förrän en vecka efter utsatt tid förstås. Du brås såklart på din tidsoptimistiske far. Det gör såklart ingenting att du kom sent, huvudsaken är att du är här nu. Vi är så många som älskar dig redan. Din mormor och din tant Maggan var här och gullade med dig i helgen (så mycket att ammo [farbror] Imad nästan blev svartsjuk) och din pappa glömmer aldrig att pussa dig godnatt varje kväll.

Ditt namn Ubaidah passar dig jättebra och har visat sig vara ett ypperligt namn att sjunga. Din mormor lobbade för några andra namn där ett tag, men hon verkar också vant sig nu. Det var dock hon som postade det där namn-pappret till Skatteverket, så om du helt plötsligt visar dig heta något annat så vet vi vem vi ska skylla på...

Du är blond som ett gullefjun, även om du senaste veckan har blivit en liten flintis. Tack vare mitt google-föräldraskap behövde jag inte ha panik över det så värst länge, det är tydligen helt normalt.
Vi (mest din pappa) är mycket nyfikna på din ögonfärg och var den ska stanna, just nu skiftar den beroende på ljuset och liknar varken min färg eller hans. Du håller nog snart på att börja le på riktigt, men det har varit stört omöjligt att fånga på bild, där ser du bara ut som en allvarlig tänkare eller en surpuppa. Vuxit har du också gjort, 4 cm på tre veckor är ju inte så illa pinkat, men det är klart, du måste väl växa i dina långa fötter.

Tänkare med hår

Tänkare utan hår

Vi skrattar lite åt de där fötterna här, det är inget illa menat, men du har din pappas form på tårna och spretar med dem likadant som han brukar göra (något jag tycker ser hemskt oskönt ut, men som tydligen ska vara grejen) Du verkar också ha ärvt mitt mellanrum mellan stortån och de andra tårna (som ser ut som små, små katt-trampdynor, det är så gulligt att man nästan dör) vilket din pappa i sin tur skrattar åt.

Du sover rätt bra och din trötta lilla mamma passar också på fast hon egentligen borde plugga, så vi sover mest hela tiden du och jag. Lika bra det, den här månaden november är ändå grå utanför fönstret så vi kan passa på att mysa i vårt lilla ide. Jag är imponerad över att du kan sova dig igenom de högljudda samtal din släkt på din pappas sida för, men det är bra, för du vet, det är inga tystlåtna norrlänningar på den sidan av släkten direkt...

Napp är ungefär det äckligaste du kan tänka dig och du spottar genast ut den med en förolämpad min. Det är helt ok, jag förstod inte heller vitsen med det när jag var liten. Du älskar att bli bytt på och är alltid jättenöjd inne på toa. Renlig kille! Inte kräks du heller värst mycket, mest en liten skvätt i mungipan ibland.

Förlåt att ditt rum fortfarande inte är färdigt och ser ut som ett kaotiskt förråd, vi ska ta tag i det där snart, även om vi vill att du fortsätter sova i samma rum som oss ett tag till. Jag lovar också, inshaAllah, att fixa ihop den där mobilen som jag pratat så mycket om under graviditeten (och till och med engagerat din Tant Linnea i) så du har något att titta på när du lärt dig fästa blicken lite bättre så att du inte blir vindögd och kriminell.

Tack för att just du kom och förgyllde vårt liv! Alhamdullilah!

Fabulösa Fredag

Fabulösa Fredag Folks! Hurra för det! 

Min tacksamhetslista innehåller

* 

Barnet och mannen! Här på bild när mannen låtsas byta blöja fast det inte behövs för att få bejbi-bejbi att sluta gråta (det fungerade ett litet tag).

*

 Jag är (snart) färdig med engelsk litteratur - forever!! Är sen med två uppgifter, men det har visat sig att föda barn och sedan ta hand om sagda barn är en godtagbar ursäkt för att vara sen. Efter att ha gjort de uppgifterna ska jag fröjda mig på biblioteket och låna böcker för nöjes skull! Ohhh, vad jag ser fram emot det. Jag ska läsa utan att göra någon skitnödig analys. Hurra, hurra!

* 

Tvättmaskinen fungerar bra nu, efter att ha haft sjukt långa tvättprogram som stört mig har jag åtgärdat problemet (som var obalans pga att den stod lite dåligt) medelst ihopvikt gummi från gummiskrapa under en av tvättmaskinsfötterna. Nu är tvättprogrammen acceptabelt långa (d.v.s. fortfarande ganska långa men inom normallängd.)

* 

Bästaste Bästa Vän och hennes humorshow till dotter kommer och hälsar på i januari. 

*

Min åsm syster kommer också snart med sin bebismage. Jag är så pepp på att hon också ska ha barn snart. Vilken underbar tajming.

* 

Jag har kommit in på det jag vill inför våren och har nu en mer konkret plan för att bli färdig med mina studier och faktiskt ta en examen efter tre evigheters pluggande. Nu ska jag bara ta tag i saken och ringa och undersöka detta med tillgodoräknanden. Synd att folk ska gå på julledighet bara... 

*

Jag har hittat på hela två nya maträtter i veckan, så bra att de förtjänar plats i vår mat-rotation. En är en smaskig pesto-kyckling med ädelost och den andra en mumsig fisk-curry.

* 

Jag fick rabattkuponger på blöjor, nu låter jag som en fattiglapp, men alltså jag älskar rabatter, speciellt på saker man ändå måste köpa.

* 

På tal om billigt så måste jag också vara nöjd med att ha fått ärva massa barnkläder. Så generöst och bra.

* 

Mannen har för övrigt fått löneförhöjning idag och därtill beröm från sin högsta chef. Jag är så stolt!

* 

Är också nästan orimligt peppad på de ifyllnadsböcker jag införskaffat. Svänger nog ihop ett blogginlägg och visar dem snart.

* 

Jag var på efterkontroll hos barnmorskan i veckan och allt ser bra ut, alhamdulillah. 

*

Bejbi-bejbi börjar få tillbaka håret han tappade och han är så vansinnigt söt i sitt nya fjun.

Om tuppen

Så sitter jag här klockan fyra på natten igen. Vaken. Har helt vänt på dygnet. Inte på grund av bebis som man kanske kunde tro, nope, nej, han sover duktigt, utan på grund av min man, om vi nu ska skylla på någon. Han har varit ledig några dagar och är en sådan person som gärna gör sina projekt på nätterna. Var i detta MIN ursäkt till att stanna uppe på natten ligger har jag inte helt klart för mig.

Själv känner jag mig inte produktiv under någon tid på dygnet överhuvudtaget just nu. Egentligen önskar jag att jag vore en morgonmänniska. Det är liksom lite fint att vara det inbillar jag mig. Alla högpresterande, dukti-duktiga människor verkar vara morgonstund-har-guld-i-mund-typen. Och det ÄR ju faktiskt så att tidiga mornar har mer barakah (= Guds välsignelse, typ, även om det är en fattig översättning eftersom det känns som att svenskan har lite andra associationer av ordet...Nåväl, sidospår.) Jag skäms och känner mig som en Penner, vilket är tyska och betyder ungefär lodis och är ett vanligt förekommande ord här hemma när vi vill beskriva någon som uppvisar sådana kvaliteter. Fråga mig inte varför vi införlivat ett tyskt ord i vår vokabulär. Men det har onekligen en viss schvung. Na, ja...Jag känner mig hursomhelst lite som en karaktärssvag och lite sämre människa när jag är vaken på natten och sover på dagen. Detta trots att jag ju faktiskt sover samma antal timmar som om jag hade sovit på natten, oftast faktiskt färre timmar så det finns egentligen ingen direkt logik i det. Förutom då den där känslan av att jag inte är produktiv just nu, men det känner jag för tillfället dygnet runt. Trots att jag producerat ett alldeles underbart litet barn alldeles nyss och att jag faktiskt (måste jag påpeka för mig själv) producerar mat till honom och pluggar samtidigt, skall tilläggas, så man tycker ju kanske att jag borde ge mig själv lite kredd för det, aber nein.

Morgonmänniska ska man vara, uppe med tuppen. Dock inte den tupp som bor utanför Khalto Salmas (mannens mosters) hus i Gaza för den tuppen verkade ha samma dygnsrytm som jag har just nu.

Det är den tuppen som gör denna bild relevant för inlägget, då denna bild är tagen på balkongen i sagda hus när vi var där i januari 2013. Första bilden på bloggen av mig med hijab för övrigt. Trots att jag ju haft det läääänge (eller ja, allt är ju relativt, men snart 4 år). Jag tänkte skriva något, eller några inlägg om det där med slöjan någon gång (förhoppningsvis snart). Men det har jag iofs sagt förr utan att det blivit något med det. (Som sagt inte så produktiv just nu...)

Om riktigt navelskåderi

Min barnmorska är helt fantastisk. Hon är en superpeppig liten tant som bara liksom bubblar och man kan liksom inte låta bli att älska henne. Så långt är allt väl, men så förra veckan när jag var på kontroll började jag ändå ifrågasätta henne litegrann.

Ligger på britsen med magen i vädret och så böjer hon sig över mig och ser frågande ut.
"Vad är det där?"
"Ehhh, ja det är nog min navel, den ser lite konstig ut." Ursäktar jag mig för jag vet att min navel bara ser ut som en blå prick just nu. Blodkärl som skiner igenom antar jag. Ibland står den ut lite, men inte så värst och när jag ligger ner är den som sagt bara en blå prick på den stora badbollsliknande yta som utgör min mage för tillfället.
"Är du säker?" Frågar hon.
Jag börjar tro att kvinnan har fått hjärnblödning då det absolut inte finns någonting annat på min mage som ens liknar en navel, så uteslutningsmetoden borde rimligen försäkra henne om att så är fallet.
"Ehhh, ja?" Piper jag, nu lite osäker på mig själv. "Jag ser ju ingenting."
"Hmmm..." Hon verkar inte helt övertygad, utan tittar ännu närmare. "Kliar det?"
"Nej, alltså det är min navel, det måste det vara. Eller finns nåt annat där?" Jag börjar nu undra hur min mage ser ut egentligen, om det uppstått nåt konstigt sedan jag speglade mig på morgonen. Någon spontanuppkommen bristning som smugit sig på under den senaste timmen eller så.
"Nej, jahaaaa....jaja nu ser jag. Ja, hehe. Ok, naveln, det måste det vara ja, det finns ju inget annat där!"

Det är tur för min sinnesfrid att detta inte är samma barnmorska som gjorde ultraljudet, då hade jag nog inte varit lika säker på att Lilla Abushabab är en pojke länge. (Alltså, inte för att jag bryr mig om könet så länge barnet är friskt, men det vore bara jobbigt att ställa om sig tror jag.) Men ultraljudskvinnan var tyska (tror jag) och mina fördomar om tyskar säger mig att de är väldigt effektiva och kompetenta, så det är nog lugnt.

Om namn

Det här med barnnamn alltså...

Det stackars barnet har redan (nästan) blivit diskriminerad p.g.a. sitt utländskklingande namn fast han inte ens har ett hundraprocentigt bestämt namn eller ens är född ännu. Eller, nu överdriver jag (mest för dramatikens skull) men den blivande mormodern har i alla fall uttryckt önskemål om ett 'västerländskt' namn. Tyvärr, för hennes del, blir det ett arabiskt. Oavsett vad det blir. Det vore så konstigt att inte ha ett arabiskt namn när hans efternamn ändå kommer vara arabiskt, plus att jag inte kommer på något fint alternativ. Det är dessutom jätteviktigt för mannen med ett arabiskt, islamiskt starkt namn och jag motsätter mig inte det. Vi har bestämt oss för ett namn till 99% (man måste ju se om det passar) jag talar inte om vilket ännu, även om många redan hört det. Däremot kan jag tala om vad barnet INTE kommer heta trots att detta var den blivande mormoderns topp-förslag.

1. Jan - Alla som rör sig i min bekantskapskrets torde ha en klar uppfattning om varför. Även mormodern förkastade detta förslag när hon tänkt efter en stund.
2. Per - Ja, min pappa har detta som mellannamn. Nej, det är inte helt fruktansvärt EGENTLIGEN. MEN, och detta är ett stort men, det fungerar bara inte. Lilla A kommer trots allt att vara till hälften palestinier och som ni kanske vet så har inte det arabiska språket något p-ljud utan kör med b eller f istället. Så, nej. (Palestina på arabiska heter typ Falastiin)
3. Hjalmar - här har vi den blivande mormoderns bästa förslag. Det här namnet har trots allt något visst och är ett släktnamn. Men trots att gamla gubb-namn verkar vara på tillbakagång så tror jag att vi står över. Det känns liksom lite konstigt att ett namn som betyder 'hjälmprydd krigare' är ok, medan ett namn som Jehad (som mannen ju heter) och som betyder 'strävan' - även om det tack vare media endast förknippas med krig- helt plötsligt inte är ok...

Nu återstår alltså bara att hoppas att barnmorskan inte såg fel vid ultraljudet och att det faktiskt är en pojke som gömmer sig där inne, samt att se om han faktiskt ser ut som det som vi tänkt ut. Sen kommer vi ju också till det lilla delikata problemet att 'översätta' den arabiska stavningen till latinska bokstäver på något lämpligt vis. Inte helt lätt. Ska man stava med u eller o, med i eller y och med a eller ah?

Om graviditeten

Jag hade storslagna planer på att faktiskt blogga under graviditeten. Mest för min egen skull, för alla kanske inte är så överdrivet intresserade av mina krämpor. Till exempel att det känns som att jag brutit revbenen, ajajaj. Bloggandet har ju, som ni ser, inte blivit av. Jag tror verkligen att min hjärnkapacitet tagit stryk av den här graviditetsgrejen för jag känner mig mest trött och förvirrad hela tiden.

Nu är det i alla fall enligt min app endast 45 dagar kvar, så jag kanske borde skriva ner nåt då innan det är för sent, även om det blir osammanhängande och virrigt. Jag känner mig som en tickande bomb varje gång jag ser hur många dagar det beräknas vara kvar! Speciellt igår då Lilla Abushabab hade hicka kändes det där med tickande bomb som en adekvat liknelse. Det ska bli intressant att se vem han liknar och brås på. I fallet hicka brås han nog på sin pappa, för jag hickar knappt någonsin och när jag gör det går det över fort. Mannen däremot, han är verkligen en prakt-hickare, stackarn, hickan framkallas ofta av att han tycker att något är roligt, vilket i sig är ganska roligt.

Jag är också väldigt spänd på att se NÄR Lilla Abushabab tänker komma. Beräknad förlossning är 18/10 och det där med punktlighet är ju något som skiljer sig en hel del mellan mig och mannen. Brås han på mig lär han ju komma några dagar tidigare bara för riktigt vara säker på att verkligen komma i tid, haha. Är han som mannen får vi nog gå två veckor över tiden. Minst.

I övrigt verkar han vara en mönsterbebi som alla mätningar hittills följt tillväxtkurvan till punkt och pricka, han har även följt graviditetsappen känns det som. Första gången jag kände en rörelse satt jag hos tandläkaren och väntade på mannen och det liksom bubblade till på ett konstigt sätt, när jag sedan kollade graviditetsappen så stod det att man i den veckan kunde börja känna rörelser. Samma sak hände när han för första gången kickade mig i blåsan. Mönsterbebis, som sagt.

Om Facebook

Ifall någon undrade har jag alltså inte bytt namn på Facebook. Min kära man "råkade" byta åt mig när han lånade min. Jag kan nu inte byta tillbaka på två månader. Tack, älskling. Haha. Men jag har alltså inte blivit galen, fått någon slags livskris och bytt namn till Human Insan. Jag vill också gärna förtydliga att Insan inte är en felstavning av insane utan betyder människa på arabiska. Mitt nya namn är alltså Människa Människa, lite skönt övertydligt, tårta på tårta-igt sådär.

Har jag förresten någon gång nämnt att jag hatar Facebook? Ja, jag inser hyckleriet i att överhuvudtaget ha en användare om jag nu hatar det så mycket, men det finns guldkorn, som att använda det som kanal att hålla kontakten med min hermana americana aka Elisabitta min room mate (well, house mate) från tiden i Madrid. Utöver det är fb mest bara sk*t. Eller, det är väl kanske så att jag i allmänhet tycker att människor är ganska korkade och att det kommer fram på fejjan eftersom det där delas svart på vitt att de inte kan stava, formulera sig i grammatiskt riktiga meningar, att de kallar sina respektive för gubben/gumman och att de delar allt från rasistiska föreställningar till bilder på sina "söta" barn, som i själva verket ser ut som Leif GW Persson. Jag skojar inte, en av mina bekanta delade nyss en bild på sitt barn och detta barn uppvisade väldiga likheter med nämnda man, till och med min lätt ansiktsblinda make, som tycker att alla om de överhuvudtaget liknar någon ser ut som Patrick Swayze, höll med. Inget fel i att se ut som Leif GW, absolut inte (se min väst-besatthet) men ändå. 

Som ett socialt experiment vore det förresten intressant att de hur många "vänner" som skulle försvinna om jag la upp en bild på mig själv i hijab. Jag kanske misstror folk nu, jag vet inte, men det kunde kanske bli en spännande start på en upprensning i den där vänner-listan. 

Jag skulle vilja säga att jag inte är bitter, men jag ÄR nog ganska bitter och cynisk och allt vad det heter. För att heta Människa Människa är jag faktiskt rätt misantropisk stundtals. Åh, ironin!

29 mål före 30

En liten lista att jobba på innan min trettioårsdag:

1. Lässtunder med Jehad.

2. Sy babynest,
3. och mobil (tydligen är det ett måste att ha en mobil till bebis, annars blir de både kriminella och vindögda, i alla fall om man lyssnar på min bästa väns mamma)

4. Åka till Kalix.

5. Göra 'färdigt' lgh (d.v.s. måla kök och några lister och inreda klart)

6. Skaffa ett extrajobb. Kanske? Nästa sensommr/höst eller så...

7. Föda barn utan panik. Själva födandet har jag ju inget val med, men själva panikdelen kanske jag kan styra över.

8. Skaffa mamma-vänner.

9. Måla den där byrån som väntat på färg i x antal år (tänkte ha Lilla Abushababs kläder i den)

10. Sy en kjol. Ska det vara så svårt att ta tag i och göra detta? Jag har haft det på min projektlista i åratal och det enda jag åstadkommit är en (visserligen mycket välanvänd) underkjol.

11. Åka skridskor med hubby, jag tänker mig sådär storstadsmässigt och filmiskt på någon skridskobana inne i stan.

12. Införskaffa lagomt antal krukväxter, lagomt antal är lika med att fylla de tomma krukor jag har.

13. Låna mer böcker på biblioteket, inte bara kurslitteratur.

14. Ta åtminstone några högskolepoäng under föräldraledigheten.

15. Bli en piffig mamma. Jag får ju se vad jag mäktar med men jag ämnar i alla fall försöka kriga mot kräkfläckar.

16. Baka bröd. Jag måste, jag fick en köksassistent av mannen och om jag inte börjar använda den måste jag ju skämmas.

17. Besöka tandläkaren. Lika bra att ha det på listan, det börjar bli ett tag sedan.

18. Börja träna!

19. Lära mig Allahs 99 namn.

20. Äta mer frukt och grönt.

21. Göra en tavelvägg bakom sängen.

22. Fixa fixa-högen, allt det där som måste läggas upp, sys fast knapp, laga hål o.s.v.

23. Hitta en perfekt vit sjal.

24. Prova en såndär läskig fotbehandling där allt gammalt skinn ramlar av och man får babyfötter.

25. Bli bättre på att smörja in mig. Älskar väldoftande lotions, tyvärr hinner de flesta härskna innan jag använder upp dem och så går jag runt och är vintertorr för egen förskyllan.

26. Damma av min spanska, spec. grammatiken.

27. Bli mindre gnällig.

28. Oroa mig mindre.

29. Blogga MER!

Utvärdering

Traditionsenligt gör jag varje födelsedag en lista över mål jag vill försöka uppnå under det kommande året. Nu är det två veckor sedan jag fyllde hiskeliga 29 år så det börjar ju bli dags att utvärdera hur förra årets lista gick och publicera en ny. 

Förra årets lista:

1. Spara 30.000 SEK. 
Denna punkt har jag inte uppnått till fullo, mest pga att jag valde att säga upp mig och därmed inte har haft lika bra inkomst, annars hade nog inte denna punkt varit något problem. Under tiden jag jobbade och kunde spara mer uppnådde jag dock en bra bit på väg. Målet var att spara för att göra hajj och besparingarna räckte gott och väl till en umrah istället så jag tycker nästan att jag borde få stryka denna punkt...

2. Börja pensionsspara. 
Jupp, eller ja, inte organiserat men jag HAR satt in pengar på mitt sparkonto under benämningen pensionssparande.

3. Köpa en bra kamera...
4...och lära mig använda den. 

5. Strukturera och planera min tid (känns som det krävs om jag ska kunna jobba 100% och plugga -helst- 125%) 
Mja, jo alltså ganska strukturerad har jag ändå varit, men så gick jag ner i arbetstid och hoppade av några kurser, så riktigt som målet var det väl inte.

6. Komma ikapp dagens teknik. Jag vet jag låter som en pensionär, men jag tänker typ smartphone och liknande. Som det är nu fattar jag noll. 
Ja, gällande smartphone är jag i alla fall på banan.

7. Klara minst en kandidatuppsats (alltså det måste ju gå, uppsatsen i spanska ska förhoppningsvis bara bantas ner lite och små-ändras, sen siktar jag på att författa en engelskauppsats denna termin...hjälp!) Nej, dock pga trassel jag inte hade kontroll över. Spanskakursen hade ändrats så att didaktik inte längre ingick och det var därmed inte säkert att jag kunde gå upp med min uppsats som redan var nästan-färdig, plus att kursinformationen kom ut jättesent och jag med bara några dagars varsel skulle infinna mig i Umeå, vilket dessutom råkade sammanfalla med dagen för bröllop inom släkten, så jag struntade helt enkelt i alltihop. Engelskan visade det sig att jag inte fick göra eftersom man tydligen inte kunde göra kursen parallellt med den andra delen av Engelska C, vilket jag tyckte var helidiotiskt eftersom man ju kan det hur bra som helst om man läser kurserna på campus, men att göra samma sak på distans var tydligen omöjligt. 

8. Bli 'framgångsrik' på nya jobbet. Vet inte riktigt vad det innebär. Omtyckt kanske? 
Hm, jag stryker denna punkt även om jag sagt upp mig, men omtyckt tror jag att jag blivit. Eller det vet jag att jag har, både av elever och kollegor och jag har fått beröm för mina insatser och dessutom önskats välkommen tillbaka. Jag har dessutom lärt mig otroligt mycket inför framtida lärarjobb, vilket ju också kan betecknas som en framgång.

9. Hälsa på i Kalix. 
Nej, har bara tagit mig så långt som till systeryster i Skellefteå, fattas några mil.

10. Lära mig laga indisk mat. 
Mannen har stått för denna punkt...

11. Skaffa vänner i min nya stad. 
Ja, till och med en riktigt nära vän, Shilan.

12. Blogga mer (vore nästan omöjligt att blogga MINDRE i nuläget...) 
Det var tydligen inte omöjligt att blogga mindre...

13. Sy mer egna kläder. 

14. Baka bullar (med jäst) mazariner och potatisbakelser (baka mer i allmänhet?) 
Mjae...jag har bakat bullar EN gång (lussebullar) men jag har nog inte bakat mer än jag brukar, kanske till och med mindre.

15. Bli bättre på att hålla kontakten med vänner och familj. 
Well, jag har inte pratat med min far sedan i april tror jag...det är ju ett ganska dåligt betyg. Jag är faktiskt genuint dålig på det här med att hålla kontakt. Iofs har jag pratat mycket mer med både mamma, syster och bästaste bästa Linnea men jag tror mer att det har med dem att göra än med mig.

16. Förbättra min kondition. 
Hahaha, nej. Och i nuläget känner jag mig mest som en säl *preggo*

17. Skapa träningsrutiner. 
Började med ett yogaprojekt, var peppad till max men blev sedan gravid och slogs av den stora tröttheten och kände mig allmänt sjösjuk. Sen föll liksom hela grejen. Jag får ta itu med detta efter Lilla Abushabab behagat komma, just nu är jag bara glad för att kunna promenera lite lätt.

18. Göra saker i tid. 
Liiiite bättre på detta har jag blivit tycker jag, om man bortser från en av sommarkurserna jag just avslutat där jag verkligen legat efter.

19. Ge lite extra. 
Ja, jo, det har jag väl? Jag har iaf försökt tänka på att vara extra generös.

20. Läsa de där Austen-böckerna jag inte hann med sist. 
Har endast läst Persuation faktiskt, men bättre än inget.

21. Läsa en bok av en nobelpristagare. En hel bok den här gången. 
Yes, Selma Lagerlöfs Jerusalem. Mycket bra läsning som jag varmt kan rekommendera.

22. Ta hand om mig själv. 
Nu vet jag inte riktigt vad jag syftade på när jag skrev denna punkt, borde kanske varit lite mer specifik. Jag har dock tagit hand om mig själv på så sätt att jag sett till att minska på stressen, först genom att gå ner i arbetstid för att hinna plugga och sedan faktiskt genom att säga upp mig. Sen har jag försökt vila i mina beslut och inte vara besviken på mig själv, det fungerade ganska bra.

23. Resa utomlands (Hallå, vi BOR vid flygplatsen, det måste utnyttjas.) 
Turkiet och Saudiarabien har besökts!

24. Hitta en värdig ersättare till min älskade handväska. Eller möjligen laga den om det går. 
Jodå, köpte en skinnväska som jag är ganska nöjd med, saknar fortfarande min älskade trotjänare och ska nog kolla upp om den går att laga med en ny dragkedja.

25. Hantera stressen. 
Se punkt 22. Mitt bästa tidsbesparande tips som minskar morgonstressen är för övrigt att lägga fram kläder kvällen innan.

26. Lära mig åtminstone lite arabiska. Nu har jag ju glömt det mesta jag lärde mig. 
Alltså, det är väl oundvikligt att snappa upp litegrann när man omges av språket och jag skulle säga att jag förstår ganska mycket av vad mannen och broshan pratar om (mer än de skulle önska ibland, hehe) men lärt mig, lärt mig på ett seriöst sätt har jag egentligen inte.

27. Göra något åt min syn. Vet dock fortfarande inte om jag törs göra en laseroperation?? 
Jag vågade operera mig och ser nu utan glasögon, alhamdulillah! Bästa grejen!

28. Organisera garderoben och min klädstil. Sluta ta det som ligger närmast och börja anstränga mig lite igen. 
Se punkt 25 om att lägga fram kläder kvällen innan. Sedan ska jag ju inte sticka under stol med att det hjälpt en hel del att flytta till en EGEN lägenhet, slippa ha slöja hemma pga mannens bror och dessutom inte ha två tredjedelar av mina kläder i förrådet. Fast sen har jag å andra sidan inte känt mig som världens mest piffiga pga växande mage och denna fruktansvärt plågsamma värme (som jag som icke-preggo skulle uppskattat).

Fabulösa Fredag!

Whoop, whoop! Det är fredag och bara det är ju ganska härligt, men här kommer en lista över andra braiga saker:

* 

Helg med världens bästa man!

*

Hade nyligen besök av både systeryster och bästaste bästa vän (inte samtidigt) det var fabulöst om något!

*

Har lyckats få upp blodvärdet från 114 till 120 utan att behöva äta järntabletter. Är mycket nöjd med det. Tack kikärtor, räkor, kött och blutsaft! 

*

Lilla Abushabab verkar växa som han ska, vilket är jättebra, även om han har börjat kicka mig jättehårt i blåsan. 

*

Jag börjar också känna att jag verkligen gillar det namn som mannen tänkt ut åt Lilla Abushabab, nu återstår bara att se om det verkligen passar sen när han föds.

*

Det är liiiiite, lite svalare nu. Jag vet att man inte ska klaga på vädret, men som preggo är jag redan varm som en bakugn, så det varma väder jag normalt sett skulle glatts åt är bara en plåga.

*

Därför är jag också väldigt glad att mannen när han ombads köpa en fläkt, slog på stort och köpte en som även går under benämningen vindmaskin (!) Den räddar mitt förstånd. Kan ju också vara bra att ha om man skulle få för sig att spela in en smäktande musikvideo med fladdrande hår...(intesåtroligtmenändå)

*

Är mycket nöjd med att presenterna jag köpt till vännens barn gillades. Jag älskar att ge presenter.

*

Mannen fick jättebra beröm på jobbet i veckan och jag är så stolt!

*

Har hittat en serie föreläsningar om på youtube som jag gillar mycket.

*

Har också i veckan varit extra tacksam över vår lägenhet då jag lyssnat på P1s reportageserie Tak över huvudet. Tänk ändå att vi landat ett förstahandskontrakt i bostadsbristens Stockholm. Alhamdulillah!

Om läsning

Såg nyss en föreläsning på youtube med Stephen Krashen, han är ju en humorshow hela karln. Ja, för vem sa att det var en omöjlighet att en timmes föreläsning om läsandets positiva påverkan på språkinlärning behöver vara trist? Jag rekommenderar verkligen att kolla på detta, även om jag förstår att ni kanske har bättre saker för er en fredagseftermiddag.



Den här föreläsningen bekräftar något jag redan visste och något som jag tycker är viktigt både som pedagog, förälder och människa. Läsning är positivt! Jag har alltid varit en bokmal och både mamma och pappa läser, vilket jag tror varit viktigt. (Förebilder, ni vet) Vi har alltid haft mycket böcker hemma och jag har varit ett barn som haft förmånen att ha en omgivning som läst högt för mig. Högläsning har faktiskt varit något närvarande även när jag och min syster kunde läsa själva, för mamma läste faktiskt för oss vid kvällsfikat länge, länge. (Tack mamma!) Jag är helt övertygad om att jag har läsningen att tacka för att jag haft det så lätt för mig i skolan.

Efter att ha sett den här föreläsningen älskar jag böcker ännu mer och känner mig verkligen inspirerad att bli den där tanten som ger alla barn böcker i present. Jag vill också inspirera mina elever till läsning och jag kommer verkligen, verkligen att försöka vara en läsande förälder.

Åh, jag minns när jag var yngre när shopping för mig betydde bokinköp, haha! Jag måste verkligen återuppta läsandet nu känner jag, för från att ha varit en bokmal på heltid har jag numera blivit en periodare. Det har väl med plugg och jobb att göra antar jag, men några minuter om dagen borde man ju hinna avsätta även till nöjesläsning, eller FVR som Krashen kallar det (Free Voluntary Reading).

Om att blogga

Ju längre tiden går och jag inte bloggar, desto svårare är det att börja. För var börjar man? Jag har ju egentligen tusen saker att skriva om; hur det känns att ha en framtida fotbollsspelare i magen, för det måste ju vara det han är, som han sparkar (och så är ju mannen ganska fotbollstokig så det är väl genetiskt) Att inreda en lägenhet efter dryga årets uppdämt inredningsbehov kombinerat med det där boande-syndromet man verkar drabbas av som preggo. Resor vi gjort som jag inte bloggat det minsta om. Det där med svenskhet som jag funderar mycket på. Hur man kan bli bemött om man väljer att ta på sig en slöja. Min ständiga ålderskris och pluggpanik och en massa annat jag funderar på.

Okej, det var kanske inte tusen saker, men i alla fall. Fast då får jag prestationsångest och så är det ju det där med att man som bloggare helst ska ha någon slags bild till sitt inlägg och då måste man ju först och främst ta en, eller hitta igen en om det passar bäst med en gammal och sedan orka föra över den till datorn (eller om man nu mobilbloggar, men orka det liksom) och så mitt emellan att plugga, måla lägenhet, sova middag, se på fotbolls VM (Ja, vem hade trott, men det ägnar jag mig också åt) så blir det liksom inte av...

Jag lovar inte att skärpa mig, men kanske händer det.

Fabulösa Fredag

Fredag igen! Jag ämnade verkligen blogga lite mer i veckan, men på något mystiskt sätt bara svischade tiden förbi i en dimma av flyttbestyr. I veckan är jag tacksam över följande:

* 

Varje gång Lilla Abushabab sparkar! Det är helt otroligt häftigt att jag och mannen faktiskt väntar ett barn.

* 

Att jag fick träffa fina Shilan idag, är glad att ha träffat en sån gullig vän här i Stockholm.

*

Att vi flyttat allt till lägenheten. Eller, ja allt utom några skor, en brödrost och några jackor som finns kvar här tillsammans med mig och datorn. Planerar att vi ska flytta på riktigt idag, vi har ju hittills inte sovit i vår lägenhet ens en gång.

*

Att vår lägenhet är så bra och inshaAllah kommer bli så fiiiiin när vi (jag) målat färdigt och byggt ihop alla möbler och fixat med allt. Är, som jag nämnt tidigare, väldigt peppad på detta.

*

Att jag köpt en ny kudde idag, med den perfekta frasigheten och det perfekta fluffet. Mina kuddar ska kännas dunlika men får absolut inte innehålla någon gammal ankröv. Hittade den perfekta på Jysk och dessutom på extrapris.

*

Att ha en hel helg med mannen framför mig (där jag iofs måste ägna mig åt lite plugg, men det känns överkomligt)

*

Att min BBV verkar hantera sin kris på ett alldeles ypperligt sätt *stolt*

Helgen i några punkter

Vi har haft en ganska intensiv helg där flytt stod på schemat. Vi är inte 100% färdiga ännu, lite småkrafs finns kvar i Broshans lägenhet, men vi har nästan flyttat alla grejer till vår egen lägenhet en kilometer härifrån. Men låt mig punkta upp helgen litegrann.

* Ikeabesök ggr två. Lång handlingslista. Jag har ingenting emot att inreda med Ikea-möbler, är inte så fin i kanten att jag måste vara unik-som-alla-andra-och-pretentiös.

* Tredje världskriget bröt ut och alla blev ovänner. Jag läste någonstans att flytt står på topplistan över stressfulla situationer i livet (någonstans efter dödsfall i familjen) lägg då till lite graviditetshormoner till någon som redan i sig är kontrollfreakigt stressig av sig i sina natur, bröder som med jämna mellanrum har en sån syskonbråksurladdning (bra tajming där) och kulturkrocken mellan Norrland och Mellanöstern med tillhörande språkförbistring. Succé!

* När jag säger att alla blev ovänner menar jag alla utom Broshans fantastiska fru Caroline. SOM jag älskar den människan!

* Jag lyckades med konststycket att tappa ett hyllplan från en Billy-bokhylla rakt över min stortå. Den har nu antagit en vacker blå-grön nyans men den har åtminstone återfått något av sin normala funktionsförmåga. Tur det, för det var ju inte som att jag inte redan hade ont i den foten på grund av en megablåsa efter allt promenerande i Istanbul (en blåsa som sedan fördubblat sin storlek efter hemkomst istället för att gå ner, torka bort och försvinna.)

* Efter att ha blivit trött av flyttandet googlade jag missfall och tunga lyft, missfall i vecka 18 och en massa annat skräckinjagande. Inge bra. Skäckhistorier om någons farmor som fått missfall av att bära ut en matta och liknande. Nu lyfte jag ju inte speciellt tungt överhuvudtaget och Lilla Abushabab verkar kickboxa på som vanligt där inne, så det är nog ingen fara. Men dum sak att googla alltså!

* Trots en lägenhet där allt nu står huller om buller och en lite lätt överväldigande känsla av att jag inte har någon aning om var NÅGONTING är känner jag mig oerhört peppad på att börja packa upp. Då majoriteten av våra saker tillbringat det senaste året i ett läskigt källarförråd känns det jättekul, jag har typ glömt vad vi har (några saker redan blivit glada återseenden.)

Fabulösa Fredag

God morgon från en som stigit upp halv sju. Anmärkningsvärt då jag ju distanspluggar och verkligen inte behöver stiga upp så tidigt. Mannen som jobbar sover till och med fortfarande...

Jag tänkte köra en tidig tacksamhetsfredag nu eftersom jag har mycket att göra idag.

Skriva färdigt och fixa lite med dispositionen på en uppsats, måla hallen i vår lägenhet ett tredje varv för att färgen vi köpte billigt på ÖB är helt värdelös, packa saker så att vi faktiskt kan flytta i helgen, städa till här så vi slipper skämmas när Broshan kommer hem till sin lägenhet (för att hjälpa oss att flytta, så snällt!) 

I alla fall. I veckan är jag mest av allt tacksam över detta:

Lilla Abushabab har hittills utvecklats normalt och har alla armar och ben och organ på plats. Alhamdulillah!

Jag är också lite glad att det är en pojke som vi ju trott hela tiden, en flicka hade såklart varit lika välkommen, inte för det, men nu slipper jag tänka om och vänja mig vid något nytt. 

(Plus att vi har haft mycket svårare med namnförslag för flickor då vi inte alls är överens, haha)

Fabulösa Fredag

Denna vecka är jag glad och tacksam över

* 

Att vi har haft världens bästa resa,

* 

som vi kommit hem från välbehållna och glada.

* 

Att jag hämtat nycklarna till vår lägenhet idag. Tapeterna är i och för sig nästan i värre skick än de vi hade i Umeå, men det gör ingenting, jag är nämligen tacksam över mina tapetseringsskills. Jag tänker mig att spackla lite (som faktiskt är något jag verkligen GILLAR att göra) och sedan smälla upp väv och måla allt vitt. (Givetvis i någon gravidvänlig färg.) Eller, om andan faller på kanske någon färg-färg. Just nu är köket i alla fall någon slags mörk, mörk gråblåsvart färg som ryker fortare än ögat.

* 

I den andan är jag tacksam över att vi inte bara får tapetsera och greja fast det är en hyreslägenhet utan att vår hyresvärd nästan uppmuntrar oss att göra det. (Vi arbetar gratis åt dem som lägenhetsförbättrare...hehe)

*

Jag är glad att Broshan Imad kommer ner från Umeå och hjälper oss att flytta.

* 

Och att det finns hiss...

* 

Vi har gjort en hel del bra shopping på vår resa, det är jag också nöjd med.

*

Jag är tacksam över alla trevliga människor vi mött på vår resa.

*

Jag är också glad över att jag helt plötsligt är så pigg. Jag hoppas (fåfängt) att det ska hålla i sig resten av graviditeten.

*

Jag är oerhööööööööört peppad på att åka till IKEA i morgon.

Resa

Vi ska på semester! Eller, en andlig resa/semester kanske man kan säga. Inte andlig resa som i att vi ska sitta i ring och försätta oss själva i trans och låtsas sväva runt i världen, nope nej, vi ska åka till Mekka (och Medina) Ursprungligen var planen ju att göra hajj i år, men så blev jag ju preggers och då krockar det liksom, så vi bestämde oss för att göra umrah nu direkt istället. Alltså, för er som eventuellt inte är så insatta i den muslimska världen så gör man alltså hajj (pilgrimsfärden till Mekka som är en av Islams 5 pelare) under en viss tid på året, umrah är, kan man säga hajj-light och kan göras när som helst.

Jag är peppad. Vi åker via Jeddah och vidare till Mekka för fyra dagar, tar sedan tre dagar i Medina och fortsätter efter det vidare för att avsluta resan med semester-semester i Istanbul. Vi ville ju egentligen åka dit som bröllopsresa redan när vi gifte oss (för mer än tre år sedan) men på den tiden var ju inte mannen svensk medborgare utan hade endast palestinskt pass och då måste man söka visum och ha sig. Men den som väntar på nåt gott...

Min kära vän lät lite förvirrad när jag berättade allt detta och undrade VEM vi egentligen skulle hälsa på. Till hennes försvar var hon just i färd med att försöka hitta laxpytt i en affär och var kanske inte riktigt koncentrerad på min utläggning och så betyder ju Jeddah faktiskt mormor på arabiska. Men för att förtydliga så ska vi alltså inte hälsa på någon, även om det talats om att möta upp Salman, min vän som jag ju delade hus med i Madrid, eftersom han lämnat Europa och flyttat hem till öknen. Dock bor han ju i Riyad, så vi får se hur det blir. Kanske får vi också tillfälle att träffa någon av alla dignitärer min kära make lärt känna via dubbelliv som revolutionspoet, man vet aldrig. 

Fabulösa Fredag

Den här veckan, just idag, är det faktiskt lite extra svårt att vara glad. Anledningen är att jag fick veta en alldeles vansinnig grej igår som gjorde mig ledsen. Vill inte gå in på det närmare då det inte berör mig direkt, utan en av mina nära, men det är rent ut sagt skit.

Om jag ändå ska göra en fredagslista är jag tacksam över

* 

Vår resa.

* 

Att vi skriver på ett förstahandskontrakt på en lägenhet i Stockholm-ish (Märsta) idag!!!

* 

All inredning jag har att se fram emot i nämnda lägenhet. 

* 

Som vi får tillträde till redan den 15 maj.

* 

Gulleeleverna på skolan som jag hälsade på i veckan (jag har ju sagt upp mig för att koncentrera mig på plugg, det har jag inte nämnt) de undrade när jag skulle komma tillbaka och var allmänt glada och fina.

* 

Min tillmötesgående rektor som inte verkade ond på mig över att ha sagt upp mig mitt i en termin utan ungefär pratade i termer av att vi återses i framtiden...Hm?

* 

Igen, att vi för sjutton gubbar, skriver på ett förstahandskontrakt på en finfin lägenhet idag!

Fabulösa Fredag

Dags att kicka igång fredagslistorna igen, eller vad säger ni?

(via)

Jag är extra glad och tacksam över:

*

 Att träffa fina Filippa förra helgen och att vi tar upp vår vänskap precis där vi lämnade den när jag flyttade från Umeå (eller där vi lämnar den efter varje Skype-session, för den delen.) Hon fattas mig!

* 

Att ha blivit gravid så enkelt och snabbt. Tänk bara hur många som måste kämpa med det.

* 

Att kroppen verkar fungera som den ska, trots illamående och diverse krämpor. Alla värden såg tydligen jättebra ut. Jag som sällan brukar ha bra järnvärde!

* 

Att graviditetsillamåendet och den förlamande tröttheten gett med sig lite.

* 

Mannens nya jobb på Sveriges Radio. Sveriges Radio! Fattar ni hur stort det ändå är att jobba där, även om det i nuläget bara är som vikarie! Jag är stolt.

* 

Att vi har ett lägenhetsbyte på gång...

* 

En spännande resa som vi snart ger oss ut på. (Mer om det sen.)

*

Värmen och solskenet och alla blommande träd, även om det känns helt sjuk med såhär mycket vårväder i april (speciellt för en norrlänning) det är så att jag blir alldeles förvirrad och hela tiden tror att det är maj. 

Kissfotografi

Det här måste väl vara enda gången det är socialt acceptabelt visa en sticka med sitt kiss på? Eller?

Gravid är jag i alla fall (nu i vecka 14) och tänkte att det är lika bra att outa det på bloggen nu när nästan alla i hela världen vet om det ändå. Jag skojar inte, människor från Jordanien till Canada och allt däremellan känner till det. Det är inte så konstigt som det låter dock, mannens släkt är ju spridd överallt.

Vi (eller jag) tänker såhär kring graviditeten.

(via)

Jag kan ju inte direkt påstå att jag är redo, eller att jag överhuvudtaget ens fattat vidden av det hela. Lite panikslagen blir jag också varje gång jag kollar statistiken i min graviditetsapp och den berättar hur många dagar det är kvar till beräknad förlossning. HUR ska man hinna förbereda allt? Dock känns det ändå roligt och spännande, såklart.

Mina kära föräldrar reagerade förresten BÅDA ungefär ordagrant som jag förväntat mig. Haha! Pappa sa något i stil med "Jaså, jag sitter lugnt tillbakalutad." Vilket är hans ungefärliga reaktion på allt jag företar mig, han menar att jag är vuxen och får göra som jag vill med allt. Eh, tack, antar jag. Mammas första reaktion var "Jahaaaa, hur ska det gå med dina studier?" Alltså, någon gång ska jag väl bli färdig hoppas jag, men tills dess stressar jag inte över det, jag har trots allt lyckats få jobb ändå, utan utbildning och med slöja, så JAG sitter lugnt tillbakalutad (oftast). Mannens familj å sin sida reagerade med glada drillande rop (alltså, jag vet inte hur jag ska förklara det ljudet, men ni kanske vet vad jag menar ändå) sedan hade de visst köpt tårta och kakor för att fira. 

Skilda världar =)

Jättebra...

Verkligen jättebra att jag valde att se ett avsnitt av Criminal Minds samma dag som vi besökt en klinik för resevaccin, verkligen jättebra också att avsnittet handlade om en psykomördare som infekterade sina offer med RABIES och sedan lät dem gå lös på nästa offer så att de kunde smitta vidare innan de dog av konvulsioner och otrevligheter som hör rabies till. Jag blev ju inte alls nojig av det. Inte alls...

Bra också att jag knappt längre vågar gå på toa i nattmörkret för att jag inbillar mig att det ska hoppa fram en galen rabiessmittad kvinna med fradgande mun bakom ett hörn. Detta mer än en vecka efter att ha sett nämnda avsnitt. Rabiessmittade galna människor har nu gått upp i toppen i min lista över skrämmande saker. Gått om små, läskiga, maskerade barn med någon form av potatissäck med påmålat ansikte (Ja, jag är fortfarande ärrad av att ha sett El Orfanato för flera, flera år sedan)

Det är ju bra att jag är rädd för så extremt sannolika scenarion...Tydligen är det fladdermöss som utgör den största rabiessmittarrisken (iaf i Amerikat) och inte ens det är speciellt jättevanligt. (Tänk vad man ändå lär sig av Criminal Minds...Dr. Reed...)

Ingen mindre än min vän ruccola-salladen utgör förresten den största risken att drabbas av salmonella i Sverige. På tal om smittorisker alltså. Hädanefter kommer jag skölja min sallad än mer rigoröst.

Vad sägs om det lagom osammanhängande, som första inlägg efter tidernas bloggtorka?